Begravning och ceremonier

För att få strö ut aska efter en avliden person på annan plats än en begravningsplats krävs tillstånd från Länsstyrelsen. Ansökan kan bara gälla den person som är avliden. Länsstyrelsen kan inte bevilja tillstånd i förväg för en levande person. Tillstånd krävs för spridning både på land och till havs.

...är ord som för många inte är lätta att uttala. Själva uttrycket kan kännas styltigt och främmande då man vill uttrycka sin medkänsla. I digitala medier använder vi svenskar gärna symboler med hjärtan, eftersom orden är svåra att hitta.

Vi ställde frågan på Facebook och fick följande förslag:

Jag tänker på dig och din familj

Mina tankar är hos dig

Jag är ledsen för din förlust

Jag deltar i sorgen

Kärlek till er

Jag känner med er

Man kanske kan göra en kärleksfull handling i stället, som att bjuda den sörjande på mat, gå en promenad och prata om den som gått bort eller ta med på en stillsam utflykt. Något som gör att personen känner att man verkligen bryr sig.

I många länder finns ritualer för att möta en sörjande, seder som stöttar i förtvivlan. Man blir bekräftad i sin sorg och förlusten av en kär anhörig delas, och chocken verbaliseras genom samtal.

Sorgeklädsel för män

Den formella kutymen för begravningsklädsel för män är oftast mörk kostym och svart slips. Vit slips kan bäras av de närmast anhöriga.

Sorgeklädsel för kvinnor

Kvinnor klär sig gärna i mörka färger, antingen i kjol, dräkt, byxor, klänning och så vidare. Till klänning kan man bära mörka strumpor samt vit scarf eller vit halsduk.

Fri klädsel

Det förekommer även att de som ska delta i ceremonin uppmanas ha valfri klädsel, Detta innebär att gästernas klädsel är just valfri. Det hindrar inte de gäster som vill klä sig formellt att göra det. När det i inbjudan eller annons står ljus klädsel eller att sorgeklädsel undanbedes innebär detta att man bör beakta att bära ljusa färger.

Barn kan alltid ha sina vanliga finkläder.

Seden är inte så vanlig idag. Men vill man bära sorgband tillhandahålles det av auktoriserade begravningsbyråer. De kan sättas på blus, kavaj eller rockslag som en hjälp för en själv och till dem man möter. Detta lilla sorgband fästs med en pin med en fågelsymbol.

Desto vanligare är det i sportsammanhang när någon närstående till laget avlidit, kan laget bära ett brett sorgband runt vänster arm.

Vad som anses vara ”lämplig begravningsmusik” varierar beroende på typen av ceremoni.

Ibland måste man följa ett samfunds ramar. Vad gäller Svenska kyrkan har man ganska vida ramar, men det är präst och kantor som avgör vad som i slutänden kan spelas.

Vid borgerlig begravning bestämmer de anhöriga helt själva musiken.

Här kan du få tips på musik >>

Blommor

Man tar oftast med sig en blomma eller en sorgbukett som man lägger på kistan vid avskedet. Då går alla fram i tur och ordning. Familjer, vänner eller kollegor i grupper och lägger en blomma och kanske säger något ord. En fin gest är att ta blommor som man vet den anhörige tyckte om.

Kransar o liknande

Kransar med band med en sista hälsning på skickar man via en florist in i förväg. Dessa placeras runt och kistan och läggs sedan ut på gravplatsen.

Minnen

Det kan vara en trevlig gest att ta med sig något minne av den avlidne, t ex ett fotoalbum eller liknande. För många är de minnen som förenar de anhöriga. Man får också något att prata om under begravningskaffet.

De fyra huvudsakliga sätt som man genom historien tagit hand om avlidnas kroppar är luftbegängelse, vattenbegängelse, jordbegängelse och eldbegängelse. Även mellanformer förekommer, exempelvis i kulturer där benen några år efter en jordbegravning grävs upp och placeras i ett så kallat benhus ovan jord. I Sverige kan man idag välja mellan följande:

Eldbegängelse

Eller kremering, som det kallas. Stoftet/askan efter den avlidne placeras i en urna eller kan strös i en asklund.

Jordbegängelse

Eller jordfästning, som det också kallas. Den avlidne begravs då i kista.

Avsked

Kallas den del av begravningsceremonin då de efterlevande går fram till kistan, så kallad defilering, och tar farväl genom att lämna en blomma/blombukett och eventuellt säga några ord, tyst eller högt (så kallat begravningstal).

Tyst avsked

Under defileringen eller avskedet i samband med begravningsceremonin, förekommer det att anhöriga eller begravningsgäster vill säga några ord riktade till den avlidne, ett så kallat begravningstal. Med tyst avsked menas att efterlevande undanbett sig sådana tal. Möjlighet finns då ofta att säga några ord under minnesstunden.

Före begravning

Ibland finns det också möjlighet och tillfälle att ta avsked av den avlidne vid dödsbädden på sjukhus eller hos begravningsentreprenör.

Brev

Man kan även skicka en hälsning per brev till anhöriga eller till begravningsceremonin.

En begravning kan ske i ett trossamfund och ordningen, där ceremonins ordning styrs helt eller till viss del av samfundets regler eller traditioner.

Vid en konfessionsfri begravning, även kallad borgerlig eller civil begravning, är begravningsceremonin inte är styrd av något regelverk. Innehållet bestäms då av de efterlevandes och den avlidnes önskemål.

Det är inte ovanligt att anhöriga som valt ask- eller minneslund ångrar sig i ett senare skede. De känner att de vill ha en plats att besöka sin anhöriga vid. Varje person har rätt till en gravplats. Det är därför möjligt att beställa en gravsten en tid efter en begravningsceremoni.

Begravning måste ske på en plats som är godkänd av myndigheter. För närvarande är det kyrkor och samfund som har rätt att upplåta mark för begravning. I vissa enskilda fall finns rättigheter kvar för familjegravar på privata ägor, men dessa tillstånd är sällsynta.

Många begravningsplatser har regelverk för hur stor och hög en gravsten kan vara.

Vad gäller form, symboler, material, text och liknande, kan man göra en helt egen design. Det finns dock även regel om att stenen eller inskriptionen inte får vara stötande för andra eller allmänheten.

Få inspiration hos Edurus & idéer bland modeller >>