Och ljuset lyser

- Sara Olsson -

Jag minns så väl hans sista alla helgons afton

när jag åkte till kyrkan och tände ett ljus för livet.

De små lågorna reflekterades i kyrkfönstret och jag kunde känna hur varje cell i min kropp vibrerade i en djup önskan om att du skulle stanna kvar hos oss. Jag kände att livet hade mer att ge, men du lämnade oss ändå.

Medan tiden har flutit iväg så har nya minnen fått liv. I vår familj så har vi valt att träffas och göra något tillsammans på hans födelsedag och årsdag. Ibland har vi gått på en konsert, gjort en utflykt eller bara träffats och ätit en god bit mat ihop. Ofta så försöker vi göra något roligt tillsammans och göra det bästa av något som är jobbigt.

Sorgen finns ju där ändå i allt vi gör, så varför inte ta vara på tiden och skapa nya vackra minnen i det liv som vi får lov att dela med varandra.

Jag tror att det är mitt eget beslut hur jag vill minnas min pappa. Jag kan framkalla bilderna av honom när jag vill. Bilden av när han låg i sjukhussängen med alla sina slangar och pipande maskiner. Eller bilderna från dagen då jag hade hämtat dig från jobb.

Jag minns att du visade vilken väg som du brukade cykla och när vi kom hem så satte vi oss i köket och fikade tillsammans. Vi pratade och skrattade helt ovetandes om att det skulle bli sista gången vi satt där med varandra.

Med så många vackra och roliga minnen att plocka fram ut hjärtat, så låter jag tårarna falla ibland, men jag minns honom med glädje.

Älskad och saknad till tidens slut.

Och ljuset lyser.

Sara Olsson arbetar som musiklärare.

Så här skriver hon om sig själv: "Så fort jag stöter på en känsla som jag behöver ta hand om så sjunger jag. Min sång ventilerar mig och gör mig hel. Om där någon gång råkar stå en gitarr eller ukulele som ingen använder, så får den rum i mina armar för att berätta sin historia i toner. I skogen finner jag mitt lugn speciellt när löven ändrar färg

Förutom att sjunga så färdas jag gärna längs nya tankebanor och villotankar som sprungit vilse bland Malmös träd."