Alba

Prästen kan ha olika klädedräkter vid en begravning: Alba, Röcklin eller Prästkappa. Alban är en fotsid vit linneskjorta som prästen bär under stola och mässhake.

Aska

Askan efter en avliden är allt som blir kvar efter en kremation. Askan läggs i en urna och gravsätts eller strös i minneslund.

Askspridning

För att få strö ut aska efter en avliden person på annan plats än begravningsplats krävs tillstånd från Länsstyrelsen. Ansökan kan bara gälla den person som är avliden. Länsstyrelsen kan inte bevilja tillstånd i förväg för en levande person. Här får du information hur du gör för att ansöka om tillstånd för utströende av aska efter en avliden person.

Askgrav

En liten grav där man kan strö askan utan urna, men med namnplatta. Blommor, ljus med mera placeras på en särskild plats som är gemensam för samtliga askgravar.

Askgravlund

Många församlingar har anlagt en askgravlund där aska kan spridas. Den behöver inte vara anonym, utan plakett för namn finns på många platser.

Askurna

Ett förvaringskärl för askan efter en avliden. Som förgängligt material räknas trä, träfiber, barkmassa, järnplåt och andra material som förintas inom 15 år i jord. Som oförgängliga räknas de urnor som består i jord längre tid, ibland för alltid. Oförgängliga material är exempelvis koppar, brons, keramik och marmor.

Avsked

Kallas den del av begravningsceremonin då de efterlevande går fram till kistan och tar farväl genom att lämna en blomma/blombukett och ev säga några ord, tyst eller högt (sk begravningstal).

Balsamering

Att balsamera innebär att preparera den dödes kropp för att förhindra förruttnelsen. Balsamering är en gammal sed som använts och används på många håll i världen.

Begravningsakt

Är den ordning för ceremonin som de anhöriga, eller den avlidne, valt för begravningen.

Begravningsbyrå

Företag som tillhandahåller tjänster och produkter för att hjälpa till med allt praktiskt kring en begravning. De flesta begravningsbyråer har en komplett service och kan hjälpa till med allt praktiskt som måste ordnas. Iordningställandet av den döde, transporter, ceremoni, minnesstund och gravsättning samt även ekonomiska och juridiska frågor.

Begravningsförrättare

Kallas även för officiant och är den person som leder begravningsceremonin. I Svenska Kyrkans ordning är prästen officiant. Exempel på andra officianter är frikyrkopastorer om begravningen sker i frikyrklig ordning eller personer från andra samfund eller religioner. Även en nära anhörig kan vara officiant vid en begravning.

Begravningsgudstjänst

En begravningsceremoni i Svenska Kyrkans ordning. Begravningsgudstjänsten i kyrkan är en öppen gudstjänst, vilket innebär att vem som helst har möjlighet att delta. Även de som inte känner vare sig den döde eller de anhöriga.

En jordbegravning går till på följande sätt:

Gudstjänsten inleds med klockringning och ingångsmusik. Sedan kan anhörig eller kyrkomusiker framföra sång eller musik om så önskas och sedan psalmsång. Därefter sker begravningsakten, vilket inkluderar de tre skovlarna mull eller korstecknet. Efter akten eventuell psalmsång, bön och psalmsång. Innan kistan bärs ut under orgelmusik, kan anhörig eller kyrkomusiker framföra sång eller musik om så önskas. Kistan sänks sedan i graven och farväl tas vid graven med slutbön och klockringning.

Eldbegängelsebegravning sker på samma sätt som vid jordfästning, men avskedet sker istället i kyrkan eller kapellet.

Begravningskaffe

Efter begravningsceremonin är det vanligt att bjuda till minnesstund med kaffe, kakor och tårta.

Begravningskalas

Ett äldre uttryck för minnesstund. Förr i världen kunde begravningskalaset vara en hel dag eller t o m i flera dagar. Då bjöds på mat och dryck, men det hände även att gästerna tog med sig egen förning.

Begravningskonfekt

Under 1600-, 1700- och 1800-talet var det vanligt att gästerna bjöds på konfekt vid begravningsmåltiden. Konfekten var insvept i i svart eller vitt papper och var försedd med bilder av änglar, kors eller andra symboler för döden.

Begravningsmusik

Vad som anses vara ”lämplig begravningsmusik” varierar beroende på typ av ceremoni. Ibland måste man följa ett samfunds ramar. Vad gäller Svenska kyrkan har man ganska vida ramar, men det är präst och kantor som avgör vad som kan spelas. Vid borgerlig begravning bestämmer de anhöriga helt själva musiken.

Begravningsordning

Med begravningsordning menas den ordning som begravningsceremonin följer. Vanligtvis talar man om tre olika ordningar: Svenska Kyrkans ordning, Annan ordning och Borgerlig ordning.

Begravningsritual

Avser den hävdvunna eller stadgade ordningen för kyrkliga begravningsförrättningar samt andra religiösa eller profana begravningsceremonier.

Begravningstal

Tal som hålles till den avlidne eller de efterlevande i samband med begravningsceremonin. Tal som hålls under själva begravningsceremonin är ofta riktade till den avlidne, medan tal under minnesstunden ofta riktas till de efterlevande och övriga gäster. Tal hålls av den som vill uttrycka sin uppskattning över den avlidnes livsgärning. Det förekommer att efterlevande undanbett sig tal under begravningsceremonin. Detta kallas tyst avsked.

Begravningstavla

En minnestavla över en avliden, som var allmänt förekommande i södra Sverige under 1800-talet. Begravningstavlorna visade motiv med pelare, kista, änglar, timglas och urtavla omgivna av verser och texter.

Begravningstradition

Det uppstår ofta lokala traditioner och seder kring begravningar, som hålls vid liv på en viss ort eller i en viss kultur.

Begravningsvapen

En målad vapensköld, skuren i trä, vilken föreställer en avliden adelsmans personliga vapen. Seden uppstod i det svensk-finska riket på 1500-talet. Skölden kallas även huvudbaner och bars på en stång längst fram i begravningsprocessionen och hängdes sedan i kyrkan eller gravkoret.

Bisättning

Att flytta den avlidne från ett bårhus till ett gravkapell eller kyrka i avvaktan på begravningen. I samband med bisättningen görs den döde i ordning, kläs och läggs i sin kista, så kallad svepning. Kistan med den avlidne sätts in i ett förvaringsrum som kallas bisättningslokal.

Bovårdare

Kallas en person, exempelvis nära anhörig, som tar hand om brådskande ärenden efter dödsfallet, exempelvis att tömma kylskåp, betala räkningar, se efter skötsel av husdjur, växter, mm.

Bår

Bår är en äldre benämning för kistan med den avlidne när den befinner sig i kyrkan eller kapellet.

Bårbil

En benämning på en begravningsbil. Oftast avses begravningsbil som i första hand är avsedd för transport av avlidna på bår, exempelvis de bilar som används vid s k polishämtningar.

Bårhus

Den lokal där den avlidne för undersökning och omhändertagande av avlidna, oftast i landstingets eller kommunens regi. I ett bårhus sker förvaring av avlidna, svepning och visning för anhöriga. Här finns också rum för obduktion. Ofta är bårhusen förlagda till sjukhus eller sjukhem.

Bårlakan

Kallas det lakan som används vid transport av avlidna på bår. Lakanet läggs över eller runt den döde.

Bårtäcke

Vävnad eller broderi som numera är allt vanligare vid begravningsceremonin. Bårtäcket läggs över kistan och tillhandahålls av hemförsamlingen. Förr kunde bårtäcken ägas av enskilda familjer.

Bårvagn

Ställning på hjul avsedd för bårar. Bårvagnar används för att underlätta hanteringen av avlidna på bår i första hand på bårhusen. Ordet är även synonymt med bårbil.

Bärarlag

Är professionella bärare som i procession, efter begravningsceremonin, bär kistan med den avlidne ut ur kyrkan eller kapellet fram till graven och där sänker den.

Bärare

Den person eller de personer som bär kistan i samband transport till en begravningsceremoni eller gravsättning. Bärare också de personer som bär kistan vid begravningen.