TERMER & BEGREPP

Alba

Prästen kan ha olika klädedräkter vid en begravning: Alba, Röcklin eller Prästkappa. Alban är en fotsid vit linneskjorta som prästen bär under stola och mässhake.

Aska

Askan efter en avliden är allt som blir kvar efter en kremation. Askan läggs i en urna och gravsätts eller strös i minneslund.

Askspridning

För att få strö ut aska efter en avliden person på annan plats än begravningsplats krävs tillstånd från Länsstyrelsen. Ansökan kan bara gälla den person som är avliden. Länsstyrelsen kan inte bevilja tillstånd i förväg för en levande person. Här får du information hur du gör för att ansöka om tillstånd för utströende av aska efter en avliden person.

Askgrav

En liten grav där man kan strö askan utan urna, men med namnplatta. Blommor, ljus med mera placeras på en särskild plats som är gemensam för samtliga askgravar.

Askgravlund

Många församlingar har anlagt en askgravlund där aska kan spridas. Den behöver inte vara anonym, utan plakett för namn finns på många platser.

Askurna

Ett förvaringskärl för askan efter en avliden. Som förgängligt material räknas trä, träfiber, barkmassa, järnplåt och andra material som förintas inom 15 år i jord. Som oförgängliga räknas de urnor som består i jord längre tid, ibland för alltid. Oförgängliga material är exempelvis koppar, brons, keramik och marmor.

Avsked

Kallas den del av begravningsceremonin då de efterlevande går fram till kistan och tar farväl genom att lämna en blomma/blombukett och ev säga några ord, tyst eller högt (sk begravningstal).

Balsamering

Att balsamera innebär att preparera den dödes kropp för att förhindra förruttnelsen. Balsamering är en gammal sed som använts och används på många håll i världen.

Begravningsakt

Är den ordning för ceremonin som de anhöriga, eller den avlidne, valt för begravningen.

Begravningsbyrå

Företag som tillhandahåller tjänster och produkter för att hjälpa till med allt praktiskt kring en begravning. De flesta begravningsbyråer har en komplett service och kan hjälpa till med allt praktiskt som måste ordnas. Iordningställandet av den döde, transporter, ceremoni, minnesstund och gravsättning samt även ekonomiska och juridiska frågor.

Begravningsförrättare

Kallas även för officiant och är den person som leder begravningsceremonin. I Svenska Kyrkans ordning är prästen officiant. Exempel på andra officianter är frikyrkopastorer om begravningen sker i frikyrklig ordning eller personer från andra samfund eller religioner. Även en nära anhörig kan vara officiant vid en begravning.

Begravningsgudstjänst

En begravningsceremoni i Svenska Kyrkans ordning. Begravningsgudstjänsten i kyrkan är en öppen gudstjänst, vilket innebär att vem som helst har möjlighet att delta. Även de som inte känner vare sig den döde eller de anhöriga.

En jordbegravning går till på följande sätt:

Gudstjänsten inleds med klockringning och ingångsmusik. Sedan kan anhörig eller kyrkomusiker framföra sång eller musik om så önskas och sedan psalmsång. Därefter sker begravningsakten, vilket inkluderar de tre skovlarna mull eller korstecknet. Efter akten eventuell psalmsång, bön och psalmsång. Innan kistan bärs ut under orgelmusik, kan anhörig eller kyrkomusiker framföra sång eller musik om så önskas. Kistan sänks sedan i graven och farväl tas vid graven med slutbön och klockringning.

Eldbegängelsebegravning sker på samma sätt som vid jordfästning, men avskedet sker istället i kyrkan eller kapellet.

Begravningskaffe

Efter begravningsceremonin är det vanligt att bjuda till minnesstund med kaffe, kakor och tårta.

Begravningskalas

Ett äldre uttryck för minnesstund. Förr i världen kunde begravningskalaset vara en hel dag eller t o m i flera dagar. Då bjöds på mat och dryck, men det hände även att gästerna tog med sig egen förning.

Begravningskonfekt

Under 1600-, 1700- och 1800-talet var det vanligt att gästerna bjöds på konfekt vid begravningsmåltiden. Konfekten var insvept i i svart eller vitt papper och var försedd med bilder av änglar, kors eller andra symboler för döden.

Begravningsmusik

Vad som anses vara ”lämplig begravningsmusik” varierar beroende på typ av ceremoni. Ibland måste man följa ett samfunds ramar. Vad gäller Svenska kyrkan har man ganska vida ramar, men det är präst och kantor som avgör vad som kan spelas. Vid borgerlig begravning bestämmer de anhöriga helt själva musiken.

Begravningsordning

Med begravningsordning menas den ordning som begravningsceremonin följer. Vanligtvis talar man om tre olika ordningar: Svenska Kyrkans ordning, Annan ordning och Borgerlig ordning.

Begravningsritual

Avser den hävdvunna eller stadgade ordningen för kyrkliga begravningsförrättningar samt andra religiösa eller profana begravningsceremonier.

Begravningstal

Tal som hålles till den avlidne eller de efterlevande i samband med begravningsceremonin. Tal som hålls under själva begravningsceremonin är ofta riktade till den avlidne, medan tal under minnesstunden ofta riktas till de efterlevande och övriga gäster. Tal hålls av den som vill uttrycka sin uppskattning över den avlidnes livsgärning. Det förekommer att efterlevande undanbett sig tal under begravningsceremonin. Detta kallas tyst avsked.

Begravningstavla

En minnestavla över en avliden, som var allmänt förekommande i södra Sverige under 1800-talet. Begravningstavlorna visade motiv med pelare, kista, änglar, timglas och urtavla omgivna av verser och texter.

Begravningstradition

Det uppstår ofta lokala traditioner och seder kring begravningar, som hålls vid liv på en viss ort eller i en viss kultur.

Begravningsvapen

En målad vapensköld, skuren i trä, vilken föreställer en avliden adelsmans personliga vapen. Seden uppstod i det svensk-finska riket på 1500-talet. Skölden kallas även huvudbaner och bars på en stång längst fram i begravningsprocessionen och hängdes sedan i kyrkan eller gravkoret.

Bisättning

Att flytta den avlidne från ett bårhus till ett gravkapell eller kyrka i avvaktan på begravningen. I samband med bisättningen görs den döde i ordning, kläs och läggs i sin kista, så kallad svepning. Kistan med den avlidne sätts in i ett förvaringsrum som kallas bisättningslokal.

Bovårdare

Kallas en person, exempelvis nära anhörig, som tar hand om brådskande ärenden efter dödsfallet, exempelvis att tömma kylskåp, betala räkningar, se efter skötsel av husdjur, växter, mm.

Bår

Bår är en äldre benämning för kistan med den avlidne när den befinner sig i kyrkan eller kapellet.

Bårbil

En benämning på en begravningsbil. Oftast avses begravningsbil som i första hand är avsedd för transport av avlidna på bår, exempelvis de bilar som används vid s k polishämtningar.

Bårhus

Den lokal där den avlidne för undersökning och omhändertagande av avlidna, oftast i landstingets eller kommunens regi. I ett bårhus sker förvaring av avlidna, svepning och visning för anhöriga. Här finns också rum för obduktion. Ofta är bårhusen förlagda till sjukhus eller sjukhem.

Bårlakan

Kallas det lakan som används vid transport av avlidna på bår. Lakanet läggs över eller runt den döde.

Bårtäcke

Vävnad eller broderi som numera är allt vanligare vid begravningsceremonin. Bårtäcket läggs över kistan och tillhandahålls av hemförsamlingen. Förr kunde bårtäcken ägas av enskilda familjer.

Bårvagn

Ställning på hjul avsedd för bårar. Bårvagnar används för att underlätta hanteringen av avlidna på bår i första hand på bårhusen. Ordet är även synonymt med bårbil.

Bärarlag

Är professionella bärare som i procession, efter begravningsceremonin, bär kistan med den avlidne ut ur kyrkan eller kapellet fram till graven och där sänker den.

Bärare

Den person eller de personer som bär kistan i samband transport till en begravningsceremoni eller gravsättning. Bärare också de personer som bär kistan vid begravningen.

Ceremoni

Är den ordning för begravningsakten som de anhöriga, eller den avlidne, valt för begravningen.

Defilering

Det moment under begravningsceremonin när anhöriga och övriga begravningsgäster går fram till (och ofta runt) kistan för att ta avsked av den avlidne. I samband med defileringen spelas ofta stilla orgelmusik och medtagna handbuketter läggs på eller vid kistan.

Deposition

Pengar man kan sätta in på ett särskilt konto i bank genom begravningsbyråns försorg till den egna begravningen. Med depositionen kan beskriva i förväg en önskan om hur begravningen skall gå till.

Dissenterskatt

En skatt som upphörde år 2000 försvann dissenterskatten och som ersattes med en begravningsavgift.

Dubbar

Grova stift som förankrar gravstenen i marken.

Dubbelurna

Urna med plats för aska efter två avlidna, i första hand två makar. Dubbelurnan kan vara avdelad med en mellanvägg, men vanligtvis förvaras askorna i samma utrymme.

Död- och begravningsbok

Dödbok, en av de kyrkoböcker som alltsedan 1686 skall föras i varje församling av Svenska kyrkan. Här antecknas alla personer i församlingen som avlidit. Boken innehåller uppgifter om bl.a. den avlidnes namn, födelsetid, yrke, bostad, civilstånd, dödsdag, eventuell dödsorsak, dödsort, läkare som utfärdat dödsbevis, dag för begravningsceremoni och gravsättning av stoft eller aska. Numera sedan folkbokföringen övertagits av lokala skattemyndigheten, avser uppgifterna i kyrkans dödbok endast avlidna medlemmar.

Dödgrävare

En gammal benämning på kyrkogårdsarbetare d.v.s. person som bland andra sysslor gräver upp eller öppnar graven inför gravsättningen och som sedan fyller igen den.

Dödsannons

En annons, oftast i en dagstidnings familjesid, som innehåller uppgift om att någon har avlidit. I dödsannonsen anges oftast födelse- och dödsdatum, närmast sörjande, tid och plats för begravningen samt uppgift om minnesstund och önskemål om minnesgåvor. Dödsannonsen kan också innehålla en symbol samt en dikt, strof eller vers som erinrar om den avlidne.

Dödsbo

Är de tillgångar och skulder, rättigheter och skyldigheter som den avlidne lämnar efter sig.

Dödsboanmälan

Ett alternativ till bouppteckning som görs av socialförvaltningen i de fall den avlidnes tillgångar (jämte ev. andel i efterlämnad makes giftorättsgods) inte räcker till mer än begravningskostnader och andra kostnader i samband med dödsfallet.

Dödsbodelägare

De som är delägare i dödsboet, d v s efterlevande make, sambo, arvingar och eventuella testamentstagare.

Dödsbädd

Den bädd, säng eller motsvarande, där den avlidne dog och därefter vanligen görs i ordning inför de efterlevandes besök och avsked.

Dödsfallsanmälan

Avser anmälan av någons dödsfall till myndighet, kyrka, försäkringsbolag eller liknande. Det är även benämningen på särskild blankett som används eller krävs av exempelvis försäkringsbolagen.

Dödsgåva

Gåva som av gåvotagaren kan göras gällande först efter givarens död. Sådan gåva är giltig endast om den skett genom testamente, vilket bl.a. innebär att det står givaren fritt att när som helst före sin död återta gåvolöftet.

Eldbegängelse

Synonymt med kremation. En av de fyra begängelseformerna luftbegängelse, vattenbegängelse, jordbegängelse och eldbegängelse.

Enskild begravningsplats

Ett angivet Område där den avlidnes stoft förvaras. Enskilda begravningsplatser får endast anordnas av samfund eller stiftelser med tillstånd.

En sista hälsning

Den hälsning som skrivs på kort eller band på kransar och sorgbuketter som sänds till begravningsceremonin. Förkortas ESH.

Ett sista tack och farväl

En mycket vanlig hälsning på kort eller band på kransar och sorgbuketter som sänds till begravningsceremonin. Förkortas ESTOF.

Familjegrav

En gravplats med flera gravar, med utrymme för flera stoft eller askor. Förr avsågs med uttrycket en av familjen eller släkten köpt grav, men även en fritt (genom skattemedel) tillhandahållen gravplats är i realiteten en familjegrav om den rymmer flera avlidna.

Flaggregler

Det är i första hand sorgehuset som flaggar, men även andra som vill visa sin sorg kan göra det. Man kan också flagga på den dödes arbetsplats. Flaggan hissas på halvstång vid två tillfällen: På dödsdagen, eller dagen efter dödsdagen, och på begravningsdagen. När begravningen är över på begravningsdagen, hissas flaggan åter i topp. När man flaggar på halv stång ska flaggan först hissas i topp och sedan halas ner till 2/3 av stångens höjd. På fasadstänger ska flaggan däremot befinna sig mitt på stången. Innan flaggan halas ska den först hissas i topp.

Förning

De matvaror som förr medfördes eller sändes i förväg till begravningskalaset. Förningen bestod av gängse kalasmat förpackad i påkostade och välgjorda korgar, byttor eller krus. Oftast organiserades förningen så att inget skulle fattas på bordet.

Förordnande

En föreskrift av en person som beskriver hur han eller hon önskar att begravningen skall ordnas och utformas (praktiskt förordnande), eller föreskrift om arv i testamente (juridiskt förordnande), eller avsättning av medel till begravningen genom exempelvis bank eller tecknande av liv- eller begravningsförsäkring (ekonomiskt förordnande).

Förrättningsmän

Två, utanför dödsboet stående, kunniga och trovärdiga personer, gode män, som upprättar bouppteckningen.

Giftorätt

Hälften av makarnas gemensamma nettotillgångar (tillgångar minus skulder).

Gravanordning

Gravvårdar och andra gravöverbyggnader, stenramar, staket eller andra liknande anordningar på en gravplats.

Gravbok

Gravboken är ett register som anger vilka platser på gravplatsen som används och vem som är gravrättsinnehavare till gravplatsen.

Gravbrev

Registrerat bevis för gravrättsinnehavaren, med uppgifter om tidigare gravsatta, upplåtelsetid och villkor.

Gravform

Synonymt med gravtyp och även gravskick, dvs på vilket sätt som den avlidne begraves.

Gravplats

I regel kan gravplats med gravrätt först ske efter dödsfallet. Kontrollera om det är möjligt boka eller reservera en enskild grav i din församling.

Gravrätt

Gravrättsinnehavaren om gravplatsens och gravstenens, hur den ska skötas och utsmyckas och vem som ska gravsättas på platsen

Gravrättsinnehavare

Kan den bli som har släktskap eller nära anknytning till den gravsatte

Gravsättning

Placering av stoft eller aska inom en bestämd gravplats och placering eller utströende av aska i minneslund eller på någon annan plats än begravningsplats.

Gravskick

Med gravskick kan menas begängelseform eller gravtyp, dvs på vilket sätt som den avlidne begraves.

Gravtyp

Kistgrav, urngrav, kolumbarium, urnkammare, gravkammare osv är exempel på olika gravtyper eller gravformer.

Handblomma
Det vanligaste är att gäster på begravning tar med sig en handblomma. Det brukar vara en röd ros, men man kan även välja andra blommor eller en mindre bukett om man vill det. Handblomman läggs sedan på kistan eller i graven när man tar sitt farväl.

Hälsning

Skrivs på kort eller band på kransar och sorgbuketter som sänds till begravningsceremonin. ESH är förkortningen för "En sista hälsning". ESTOF är förkortningen för "Ett sista tack och farväl".

Huvudman

Den församling inom Svenska kyrkan eller en kommun som ansvarar för att anordna och hålla allmänna begravningsplatser för dem som är folkbokförda inom ett visst geografiskt avgränsat förvaltningsområde.

Ingångsmusik

Den musik, ofta orgelpreludium eller orgelmusik, som inleder begravningsgudstjänsten. Under ingångsmusiken kan anhöriga och begravningsgäster ta plats i kyrkan eller kapellet.

Ingångspsalm

Psalm som inleder en gudstjänst exempelvis begravningsgudstjänsten. I Svenska kyrkan föregås ingångspsalmen ofta av ett längre orgelpreludium, så kallad ingångsmusik.

Jordbegravning

Med uttrycket avses en begravning där kistan med den avlidne gravsättes i kista. Synonymt med kistbegravning. Motsatsen är alltså kremationsbegravning där den avlidne gravsätts efter kremation.

Jordfästning

Vid jordfästning placeras kista eller urna i grävd grav på gravplatsen. Jordfästning är ursprungligen en beteckning på en rituell handling varigenom den avlidna bands, fästes, vid jorden, så att han eller hon inte skulle gå igen och besvära eller skada efterlevande.

Jordgrav

Grävd grav i jorden, avsedd för kistor eller urnor. Oftast syftar man på en kistgrav (till skillnad från en urngrav) när begreppet används. En kistgrav kan dock också vara en gravkammare.

Kastpenning

I äldre tider i samband med kungliga begravningar (och kröningar) kastades pengar ut bland åskådarna. Benämningen kastpenning användes också om de minnespenningar som präglades till kungliga begravningar (och kröningar).

Katafalk

Fundament eller upphöjt underlag för kistan vid begravningsceremonin.

Kistbegravning

Är synonymt med jordbegravning. Med uttrycket avses en begravning där kistan med den avlidne gravsättes i kista. Synonymt med kistbegravning. Motsatsen är alltså kremationsbegravning där den avlidne gravsätts efter kremation.

Kistgrav

Grav avsedd för kistor. I en kistgrav ryms oftast även flera askurnor. Vanligast i Sverige är kistgravar nedgrävda i jord, men även gravkammare förekommer sparsamt.

Konfessionslös begravning

Är synonymt med borgerlig, medborgerlig, civil eller profan begravning. Konfessionslös begravning är en begravningsceremoni som inte är styrd av något regelverk. Innehållet styrs av de efterlevandes och den avlidnes önskan. Ceremonin kan också innehålla religiösa inslag.

Kremation

Förbränning av stoftet efter en avliden person. Synonymt med eldbegängelse eller kremering. Kremeringen sker i särskild krematorieugn på något krematorium.

Krematoriekapell

Ett begravningskapell som är beläget i anslutning till ett krematorium.

Kremering

Förbränning av stoftet efter en avliden person. Synonymt med eldbegängelse eller kremation. Kremeringen sker i särskild krematorieugn på något krematorium.

Kremationsintyg

En handling som krävs innan kremation kan ske och intygar att kremationen (eller gravsättningen) kan ske utan hinder. Intyget utfärdas av folkbokföringsmyndigheten (Lokala Skattemyndigheten) efter det att läkare utfärdat ett dödsbevis.

Krematorium

En anläggning (byggnad) avsedd för kremering av avlidna. I krematoriet finns en eller flera ugnar där förbränningen av de avlidna sker. Oftast finns ett eller flera krematoriekapell i anslutning till krematoriet.

Kundmottagare

En yrkesbenämning på begravningsbyråmedarbetare med uppgift att ta hand om de efterlevan-de (kunderna) samt att ge råd och ta emot och effektuera begravningsbeställningen. Synonymt med begravningsrådgivare eller beställningsmottagare.

Kvarlåtenskap

Det som en avliden lämnar efter sig i form av lösöre, fast egendom, värdepapper och andra ägodelar och som ärvs av de efterlevande arvingarna.

Laglott

Hälften av en bröstarvinges arvslott, vilken denna har rätt till, trots att testamente anger annat. Bröstarvingen måste dock i dessa fall inom viss tid ansöka om jämkning.

Legala arvingar

Är de bröstarvingar eller arvingar den avlidne har gemensamt med den efterlevande maken, samt arvingar efter den först avlidne maken när barn saknas.

Legat

En viss sak eller ett visst belopp någon erhållit genom testamente.

Legatarie

Är mottagare av ett legat.

Liggande häll

Gravvård, oftast tillverkad av sten, som ligger på graven till skillnad från en stående gravvård. Ibland kan man se liggande hällar framför en stående. Orsaken kan vara att den ursprungliga stående stenen inte rymmer fler namn.

Likfärd

Synonymt med likprocession samt begravningsprocession. Möjligen med den skillnaden att den döde i en likprocession förs fram på bår utan kista. Jämför Karl XII:s likfärd.

Liköl

Kallades även för gravöl och syftar på det kalas som oftast hölls i sorgehuset och var ett större kalas, ibland liknande ett bröllop, där även gästerna hade tagit med förning.

Lister

Benämningen på de band eller selar, oftast tre stycken, som används vid sänkning av kista i en kistgrav.

Lockklädsel 

Den klädsel eller drapering som finns på kistlockets insida. Lockklädseln kan bestå av allt från pappersmaterial till de finaste tygerna.

Lösöre 

De bruksföremål i bostaden, exempelvis möbler, mattor, husgeråd, prydnadsföremål, konst, smycken m.m., som den avlidne lämnat efter sig.

Majning 

Vi begravning hade man begravningsmajning, dvs att gårdsplan och hus för begravningsmottagningen smyckades med grenar, oftast av gran.

Medborgerlig begravning

Synonymt med borgerlig begravning. Borgerlig ordning är en begravningsceremoni som inte är styrd av något regelverk. Innehållet styrs av de efterlevandes och den avlidnes önskan. Ceremonin kan också innehålla religiösa inslag. Kallas även civil, konfessionslös, profan eller medborgerlig begravning.

Minnesskål 

Förr skålade man och drack för den döde i samband med utfärdsceremonin.

Minnessten

En minnessten kan användas till en grav eller som monument eller minne efter en person eller en händelse.

Officiant 

Officiant är den person som leder begravningsceremonin. Om ceremonin sker enligt Svenska Kyrkans ordning är prästen officiant. Exempel på andra officianter är en frikyrkopastor om begravningen sker i frikyrklig ordning eller person från annat samfund eller religion. Den som leder en borgerlig begravning kallas borgerlig officiant.

Oskiftat dödsbo

Det dödsbo där arvskiftet ännu inte genomförts. Arvskifte innebär att arvet fördelas mellan arvingarna.

Prestaver

En florbehängd stång som bärs av prestaverare i täten av ett sorgetåg eller som hedersvakt under begravningsceremonin.

Procession

Beskriver den del av ceremonin då man under högtidliga former följer den avlidne till graven, antingen till fots eller i följefordon efter kistan. Kistan bäres eller transporteras med hjälp av fordon.

Profan begravning

Profan begravning är synonymt med borgerlig, medborgerlig, civil, konfessionslös begravning och är en begravningsceremoni som inte är styrd av något regelverk. Innehållet styrs av de efterlevandes och den avlidnes önskan. Ceremonin kan också innehålla religiösa inslag.

Programkort

Är detsamma som agenda eller psalmkort. Tryckt kort eller blad som beskriver ordningen i begravningsceremonin. Oftast innehåller programkortets omslag den avlidnes namn och data samt dag och plats för begravningsceremonin. Med finns även namnen på de medverkande som officiant, kyrkomusiker, solist och begravningsbyrå noteras. Programkortet blir ett minne från begravningen som oftast sparas i någon gömma därhemma. Programkortet blir värdefullt även för dem som inte hade möjlighet att själva komma till begravningen.

Präst

Prästen är officiant är den person som leder begravningsceremonin. Om ceremonin sker enligt Svenska Kyrkans ordning är prästen officiant. Exempel på andra officianter är en frikyrkopastor om begravningen sker i frikyrklig ordning eller person från annat samfund eller religion. Den som leder en borgerlig begravning kallas borgerlig officiant.

Prästkappa

rästen kan ha olika klädedräkter vid en begravning: Röcklin, Alba eller Prästkappa. Prästkappan är en svart, veckad, fotsid kappa som bärs ovanpå kaftanen, ett traditionellt prästerligt ämbetsplagg. Förekommer främst i gammalkyrkliga församlingar.

Psalmkort

Är detsamma som agenda eller programkort. Tryckt kort eller blad som beskriver ordningen i begravningsceremonin. Oftast innehåller programkortets omslag den avlidnes namn och data samt dag och plats för begravningsceremonin. Med finns även namnen på de medverkande som officiant, kyrkomusiker, solist och begravningsbyrå noteras. Programkortet blir ett minne från begravningen som oftast sparas i någon gömma därhemma. Programkortet blir värdefullt även för dem som inte hade möjlighet att själva komma till begravningen.

Representant

Benämning på yrkesgrupp eller arbetsfunktion på en begravningsbyrå. Representantens uppgift är att göra i ordning den avlidne i kistan genom kistläggning och svepning, sköta transporter av avlidna, kistor och urnor samt att förbereda och ansvara för de praktiska arrangemangen vid begravningsceremoni och gravsättning.

R.I.P.

Förkortning av engelskans ”Rest In Peace”. på svenska säger vi gärna Vila i Frid.

Runa

Kallas även dödsruna, minnesruna, minnesord eller nekrolog, och är den benämningen för en kort levnadsteckning över någon nyligen avliden person. Den är inte detsamma som en vanlig dödsannons.

Röcklin

Prästen kan ha olika klädedräkter vid en begravning: Röcklin, Alba eller Prästkappa. Röcklinet är en veckad, vit mässkjorta med vida ärmar, kompletterad med ett vitt eller svart band, stolan, som hänger ner från axlarna.

Sarkofag

Ursprungligen en likkista av kalksten som ansågs förtära den döda kroppen. Numera avser termen sarkofag stora yttre kistor, ofta stående på fötter. De är tillverkade av dyrbara stenarter som marmor och porfyr, polerade eller smyckade med uthuggna reliefer. Sarkofagen kan även vara av metall, t.ex. tenn, med rikt utsirade mönster.

Själagåva

En ersättning som prästen uppbar för att han förrättade en själamässa över en avliden.

Själamässa

En minnesmässa över en avliden en tid efter dödsfallet. Själamässor på sjunde och trettionde dagen efter dödsfallet omtalas redan under tidig medeltid, tex i Necrologium lundense.

Själaringning

Genom klockringning kungöra kyrkan en församlingsbos dödsfall. Förr gjordes det så snart dödsfallet blev känt. Många församlingar har numera själaringning en gång i veckan. På sina håll är den helt avskaffad.

Skott

Benämningen på den vagn i begravningsbilen som kistans främre benpar vilar på. Vagnen möjliggör att kistan på ett enkelt sätt kan föras in i och ur bilen.

Skötselfria gravar

Benämningen på gravplatser som inte kräver de efterlevandes skötsel av planteringsytor och liknande. Exempel på skötselfria gravar är urngravar i kolumbarium, minneslundar samt gravar som sköts av kyrkogårdshuvudmannen. Även gravar som redan sköts av någon kan betraktas som skötselfria i samband med en ny gravsättning. Den som önskar att en vanlig urn- eller kistgrav skall bli skötselfri kan ersätta planteringsytan med exempelvis gräsmatta, grus eller en stenhäll.

Släktgrav

Kallas även familjegrav. En gravplats med flera gravar, med utrymme för flera stoft eller askor. Förr avsågs med uttrycket en av familjen eller släkten köpt grav, men även en fritt (genom skattemedel) tillhandahållen gravplats är i realiteten en familjegrav om den rymmer flera avlidna.

Social död

När någon dör fysiskt, lever personen normalt ytterligare en tid i social mening. Man respekterar fortfarande den dödes beslut och den döde betyder fortfarande något i kretsen av de närmaste. Först en tid efter den fysiska döden klingar betydelsen av den döde och hans uppfattningar av. Personen kan då sägas vara även socialt död. Social död har alltid föregåtts av fysisk död. Idag förekommer dock i vår välfärd med splittrade familjeförhållanden att en gammal person dör socialt innan den fysiska döden inträffar. Exempelvis om de efterlevande inte längre har någon relation till den gamle som dessutom kanske levt sin sista tid på långvården utan kontakt med sina närmaste.

Sorgband

För att markera att man har sorg fästes ett sorgband (tillhanda hålls av auktoriserade begravningsbyråer) på blus, kavaj eller rockslag som en hjälp för en själv och till dem man möter. Detta lilla sorgband fästs med en pin med en fågelsymbol. Är idag inte lika vanligt som förr. I exempelvis sportsammanhang, då någon närstående till laget avlidit, kan laget bära ett brett sorgband på vänster arm.

Sorgspel

En teaterform, ofta kallad tragedi, som i allvarlig form framställer lidande och ibland undergång.

Sorgetid

Förr fanns i lag en fastställd tid efter makes död under vilken efterlevande make inte fick ingå nytt äktenskap. Enligt 1734 års lag gällde ett år för änka och ett halvår för änkling. Lagen upphörde helt på 1960-talet och hade till främst till syfte att säkerställa en tid efter dödsfallet för att eventuella barn skulle födas innan nytt äktenskap ingicks.

Sorgklädsel

Den formella klädstilen för begravningsklädsel för män är oftast mörk kostym och svart slips. Vit slips kan bäras av de närmast anhöriga. Kvinnor klär sig gärna i mörka färger i kjol, dräkt, byxor, klänning mm, och till klänning då mörka strumpor samt vit scarf eller vit halsduk. Det förekommer även valfri klädsel, vilket innebär att gästernas klädsel är just valfri. Detta hindrar inte de gäster som vill klä sig formellt att göra det. När det i inbjudan eller annons står ljus klädsel eller att sorgeklädsel undanbedes innebär detta att man bör beakta att bära ljusa färger.
Barn kan alltid ha sina vanliga finkläder.

Spridning av aska

För att få strö ut aska efter en avliden person på annan plats än begravningsplats krävs tillstånd från Länsstyrelsen. Ansökan kan bara gälla den person som är avliden. Länsstyrelsen kan inte bevilja tillstånd i förväg för en levande person. Här får du information hur du gör för att ansöka om tillstånd för utströende av aska efter en avliden person.

Stora döden

Även benämnt som Digerdöden. Olika typer av dödlig pest som drabbade befolkningen runt om i världen under trettonhundra-talet, böldpest, blodpest samt lungpest. Det ursprungliga namnet i Sverige var stora pesten eller stora döden. Namnet digerdöden kommer först att användas under 1500-talet.

Sänkning

Det moment i gravsättningen då kistan eller urnan sänks i graven. Sänkning av kista sker oftast med hjälp av fyra till sex personer. Sänkning av urna kan ske av en person.

Särkullebarn

De barn till den avliden som ej är gemensamma med den efterlevande maken.

Tacksägelse

Tacksägelse hålls i den avlidnes hemförsamling, i allmänhet vid högmässogudstjänsten närmaste söndagen efter det att dödsfallet blivit känt eller vid högmässogudstjänsten söndagen efter begravningen. Prästen läser då från predikstolen upp den avlidnes namn. Efter bön ringer kyrkklockorna en kort stund.

Tal

Tacksägelse

Tacksägelse hålls i den avlidnes hemförsamling, i allmänhet vid högmässogudstjä

Testamentrisk arvinge

Arvinge som genom testamente erhåller lott som annan testamentstagare tidigare innehaft och förfogat över.

Testamentsgivare

Synonymt med testator. Den person som upprättar ett testamente, dvs testamentsgivaren.

Testamentstagare

Om den avlidne testamenterat hela eller en del av boet blir mottagaren dödsbodelägare och kallas universell testamentstagare.

Testator

Den person som upprättar ett testamente, dvs testamentsgivaren.

Tyst avsked

Under defileringen eller avskedet i samband med begravningsceremonin, förekommer att anhöriga eller begravningsgäster vill säga några ord riktade till den avlidne, så kallat begravningstal. Med tyst avsked menas att efterlevande undanbett sig sådana tal. Möjlighet finns då ofta att säga några ord under minnesstunden.
 

Universell testamentstagare

Om den avlidne testamenterat hela eller en del av boet blir mottagaren dödsbodelägare och kallas universell testamentstagare.

Urna

Ett förvaringskärl för askan efter en avliden. Som förgängligt material räknas trä, träfiber, barkmassa, järnplåt och andra material som förintas inom 15 år i jord. Som oförgängliga räknas de urnor som består i jord längre tid, ibland för alltid. Oförgängliga material är exempelvis koppar, brons, keramik och marmor.

Urngrav

Grav eller gravplats för askurnor. En urngravplats rymmer endast askurnor till skillnad mot en kist- eller jordgrav som ursprungligen är avsedd för kistor men oftast också rymmer urnor. Med urngrav kan avses en gravplats i jord, urnkammare eller kolumbarium.

Urngravsättning

Gravsättning av urna med aska efter avliden.

Urnkammare

Luftrum, oftast under jord, för en eller flera askurnor. I urnkammaren, som kan vara en betonglåda med lock, ställs således urnorna in alltefter som dödsfall i släkten inträffar. En särskild form av urnkammare kan kolumbarium sägas vara.

Urnlund

Område (gravkvarter) på en begravningsplats som iordningställts endast för urngravplatser. I gravplatserna i en urnlund kan således inte kistor gravsättas. Ibland förväxlas begreppet urnlund med minneslund.

Urnmaterial

Urnor kan vara gjorda av olika material. I Sverige skiljer kyrkogårdsförvaltningarna på förgängliga urnor som skall förmultna i en jordgrav inom 15 år, samt oförgängliga urnor. Förgängligt material som förekommer i askurnor är exempelvis trä, träfibermassa, bark, järnplåt samt oglaserad och obränd keramik. Oförgängligt material är koppar, brons, marmor, keramik m.m.

Urnnedsättning

Gravsättning av urna med aska efter avliden.

Urnnisch

Fack för en eller flera urnor i kolumbarium eller urnmur. Urnnischer kan även förekomma i en vägg i en kyrka.

Urnplåt

Graverad plåt, oftast i mässing, med den avlidnes namn, födelse- och dödsdatum. Plåten fästes på askurnan som ett tecken på vems aska urnan innehåller. Alternativt kan gravering ske direkt på urnan.

Varvbegravning

En äldre form av grävning av gravar i varv på kyrkogården, dvs i rad efter den ordning som sockenborna avled. Förekomsten började på 1800-talet i norra Sverige.

Vattenbegängelse

Begängelseform där den avlidne begravs i vatten. Begravningsmetod förekommande i vissa kulturer där efterlevande i stammen eller byn på ett enkelt sätt kunde bli av med den döde, exempelvis i rinnande vattendrag eller i öppet vatten. I modern tid förekommer sjöbegravning (gravsättning av den avlidne i havet) under ordnade och/eller tvungna former.

Vila i frid - V.I.F.

Mycket vanlig hälsning på kort eller band på kransar och sorgebuketter som sänds till begrav-ningsceremonin. Förkortas VIF. Jfr engelskans ”Rest In Peace”, RIP.

Vit slips

Vit slips kan bäras till begravning av de närmast anhöriga. Övriga begravningsgäster bär svart eller mörk slips.

Vårdnadsintyg

Handling som intygar vem som är vårdare av dödsboet, dvs är den som har hand om dödsboets angelägenheter. I första hand krävs vårdnadsintyg av Posten för att den som har hand om en avliden persons bo skall kunna kvittera ut postförsändelser, pensionsanvisningar eller postgiroutbetalningskort.